Leva här och nu

Jag har alltid på något sätt lyckats uppskatta det lilla i livet. Vilket säkert kan läsas i de andra inläggen. Jag har inte ett behov av att gå på de "finare" restaurangerna, de mest omtalade utställningarna, de mest hypade barerna osv. Även om jag självklart uppskattar det någon gång ibland så är det inte Jag!

Jag trivs bättre i "det enkla" helt enkelt.

Jag har mer och mer börjat fundera över om människan idag mer styrs av att imponera på sina vänner med incheckningar på just sådana här ställen. Och nu pratar jag om facebook. Om det är så illa så att det enda man faktiskt tycker är viktigt är att ha varit på alla dessa ställen och att man då måste få bekräftat att man är Någon? Jag säger inte att det är så, men medge att tanken slagit någon mer än mig.

Självklart tycker jag att vänner och bekanta är värda att må gott och var och en är lycklig i sitt. Men det är inte utan att jag undrar över varför de alltid måste dela just den upplevelsen på Fejjan och inte den mer enkla vardagen som ju faktiskt kan vara betydligt mer intressant och talande.

Ta till exempel den enkla familjemiddagen som njuts på balkongen en ljum sommarkväll. En kopp kaffe vid stugväggen i solen. Kvällsdoppet med barnen, kärleken eller ensam. Den lugna stunden med boken du för tillfället Inte kan släppa. Promenaden med hunden. Soffhänget och favoritfilmen med en stor skål popcorn bredvid. Träningsrundan Du äntligen kom ut på. Ett möte med en vän du inte träffar så ofta. Strosande i en ljuvligt doftande skog eller på en sommaräng. Krabbfiske. Fotbad efter en lång dag i en varm storstad. Det galet smittande skrattet från barn eller dig själv. Eller den osannolika lyckan av att älska och vara älskad.

Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst. Och ändå inte få med allt som berör mig och som jag faktiskt vill dela med andra ibland, men inte alltid. Och anledningen till att jag delar det på Facebook är just den att jag vill dela det enkla, det vardagliga som vi så lätt tar för givet men som ändå gör att vi mår BRA!
Och förhoppningsvis få upp ögonen på någon vad som egentligen är livet, få någon att le eller kanske rentutav tänka: Det där måste jag också göra!

Så kort sagt, nu när semestertiderna är här.. Strunta i alla incheckningar och lev här och nu istället!

Som inspiration se nedan...

Jag kommer att fortsätta njuta och bara-vara och kanske, kanske checka in.. Bara för att jag kan! ;-)

Solblekt

Jag hävdar med bestämdhet att jag än så länge inte är solbränd. Jag är solblekt!

Carpe punctum

Carpe diem känner vi alla till! Men att fånga dagen kan vara svårare än man tror. En dag går väldigt fort ibland, oftast i ett tempo vi inte önskar. Jag tror inte jag är ensam om att tänka: "oj, vart tog den här dagen vägen?"

Så därför kommer mitt motto i fortsättningen vara: Carpe punctum! Fånga ögonblicken!

Arbetsveckan är slut.. Solen smyger in på balkongen där jag nu slagit mig ner med årets första glas rosé. Ljudet av en motorcykel får mig att le och längta efter en tur. Grannens barnbarn kör runt med en låtsasgräsklippare vars ljud förmodligen kommer få mor/farföräldrar att ångra gåvan. Ett svagt brus från trafiken av hemvändande pendlare med bil blir nästan sövande.. Och så alla dessa fåglars kvittrande med ett löfte att det verkligen är försommar!!

Jag njuter av min ensamhet och lugnet och ser nöjt på det vackra omkring mig. Min portabla kryddträdgård, min gamla degbunke med klöver och lavendel, min vita ros där en rosa knopp visar att allt inte är stereotypt. Zinkhinken som jag fann på ett nedlagt bruk någonstans.

Jag konstaterar att mina utemöbler borde målas om men så inser jag att de är ju precis som de ska vara.. Jag tror inredare kallar det chabbychic!

Kanske lite precis som jag - jag har gått några varv i livets centrifug, men jag är verkligen sliten med elegans!

Njut här och nu vänner!

Maria

Äntligen ute ur vinterdvalan

Att det ska vara så svårt! Det här med vinter och allt som följer i dess spår. När september övergick i den grå oktober och därefter den hemska ofrånkomligt mörka november. Då, just DÅ önskade jag att jag var en björn som bara fick krypa in i idet och sova, sova, sova! Betänk dessutom att björnar faktiskt SOVER bort en stor del av sin vikt, vilket ju resulterar i att när våren kommer så är de klara för "Beach 2013". Bara en sån sak!!!

Men ack den som fick sina drömmar uppfyllda. Inte jag i alla fall! Och förmodligen ingen annan heller.. mer än björnarna!

Så jag accepterade mitt bittra öde och genomled återige en vinter. Fast så illa var det ju egentligen inte så här i retroperspektiv. DET var vinter med mängder av snö! Och alla som önskade sig en VIT jul fick det! Inklusive jag själv! Och snö och rimfrost är otroligt vackert!

Och det ÄR mysigt att kunna slå sig till ro framför en öppen spis och känna värmen som sprider sig. Denna vinter har jag haft förmånen att ha tillgång till just en öppen spis vid några tillfällen. Nackdelen med förmånen var att INNAN jag kunde slå mig till ro där så skulle det skottas bort mängder av snö! För att överhuvudtaget komma fram till det där huset.. Ledbruten är ett ord som nu fått en hel annan betydelse för mig!

Men aldrig smakar en god middag så gott som just då, när man sitter i underställ och njuter av den med kärlek tillagade maten med ett glas vin och hör hur veden knäpper i spisen! Och aldrig känner man sig så levande som just då! Även om det är mörkt, kallt och det känns ohyggligt långt till vår och värme igen!

Men nu är vi där! Och våren spränger sig fram över vårt land. När skomakaren satte en skylt på sin dörr där det stod "Stängt mellan hägg och syrén", då gjorde han något som vi idag kanske skulle kalla mindfulness. Jag önskar att jag just i detta nu kunde göra just så! Stänga ner allt runtomkring och bara sätta mig på en sten någonstans och bara insupa vårens dofter, alla dessa tusen och en nyanser av färger som exploderar bland träd och blommor. Höra humlors surr och ivriga fågelkommunikationer.

Sa jag förresten att jag hörde näktergalen häromkvällen?

Äntligen är vinterdvalan slut!

 

Och jag! JAG ska återigen börja skriva och dela med mig av allt det jag ser och upplever..

 

För jag BETRAKTAR och NJUTER!

 

 

Stanna upp och njut av prakten

Idag hade jag förmånen att bli uppvaktad! Mina bästa vänner ville fira min födelsedag, även om den inföll för ett tag sen. :) Det är ju det där med logistiken, att få allas kalendrar att synka och allt annat som ska passa in.

Men så idag, äntligen hämtade de mig för vidare transport mot.. Ja, det var just det som var det härliga! Att jag inte visste!

Men vilken fullträff det blev! Ulriksdals Slottsträdgård! Hur visste de att jag aldrig varit där? Hur visste de att jag så ofta tänkt att "dit vill jag åka"? De visste inte, men så glad och varm i hjärtat jag blev! Och så härligt att först få gå och inspireras av allt det vackra i parken runt slottet. Sen ta en härlig långlunch i växthusets café där livets alla väsentligheter ventilerades.

Och sen avsluta med frosseri i alla vackra plantor, växter, buskar, träd och planteringar! Jag bestämde mig att om jag någon gång ska skola om mig så är det just trädgårdsmästare jag vill bli!!

Njut med mig....

Vardagen är här

Vardagens tecken! Det är ju så det känns när lata sommarmornar byts ut mot väckarklockans larm! När man utan att behöva anstränga sig somnar innan huvudet nått kudden. En vardag när kalendern och datum helt plötsligt blir mer viktigt än annars. Och när man återigen börjar tänka i banorna att snart är det helg igen.

Nej, jag vantrivs inte med vardagen. Tvärtom, det är en spännande vardag med nytt jobb och nya kollegor, ny utmaning och nya insikter. Men jag ska villigt erkänna att jag absolut inte skulle ha något emot lite mer sommar och ledighet. Känns som om det gick alldeles för fort. Känns som om sommaren var alldeles för lite sommar. Tydliga tecken på det är: för få bad! För få stunder vid klipporna. För få grillkvällar med vännerna. För få lediga dagar med kärleken. För få dagar med SOL!!

Så alltså - Våga Vägra Höst!!

Saknad

Lilltösen åkte på konfirmationsläger förra torsdagen! Och det är väl egentligen ingen stor grej! Jag menar, jag är ju van att vara ifrån henne en vecka i stöten! Men den här gången var det lite annorlunda. Hon befinner sig på en ö i skärgården, sover i tält, "duschar" i havet och kort sagt, lever "offline". Ingen mobil skickades med då det ju inte fanns möjlighet att ladda den. Hennes abstinens har säkert legat i att inte kunna kolla "fejjan", få och skicka sms och så vidare och jag har strängeliga order om att ta med den NYLADDAD imorgon då det är besöksdag!

MIN abstinens ligger helt enkelt i att inte ha möjlighet att ha kontakt med henne. Det hör ju mer till vardagen numera att man alltid är nåbar på ett eller annat sätt. Att kunna skicka ett sms eller slå en signal, mötas en kort stund och så vidare. Men förra torsdagen insåg jag att jag ju faktiskt inte kunde det. Erkänner utan omsvep att jag väldigt många gånger tänkt på henne och undrat hur hon har det! Ja, jag vet!! Hon har det HUR BRA som helst! Men ändå, navelsträngen är visst inte riktigt helt och hållet avklippt! 

Men så häromdagen kom ett litet sms från en mobil som hennes kompis sparat ström på! Allt var bra! Lilla mammas hjärta slog ett extra slag!! Och idag!! Ett hederligt VANLIGT BREV damp ner! Lilla mamma fick en tår i ögat! 

Lite senare ringde hon från lägertelefonen och jag måste låtit väldigt fånig där jag på min träningsrunda kuttrade i telefonen med henne! :) Hon hade en beställning på godis, chips och så TORRA strumpor! Imorgon!! Imorgon får jag träffa henne några timmar och gissa om jag ska krama henne BIG time! Sen blir det återigen ett par dagars saknad innan hon är hemma på riktigt igen! Men något säger mig att det här är precis det som Lilla mamma behöver! Det är dags att inse att lilltösen är stor nu!

Precis som det är dags att inse att Lilleman är det med! Igår hade vi mor och son kväll! Vi passade på att vardagslyxa med ett besök på Thaikrogen nästgårds och minsann tog han inte en mellanöl precis som mor sin!!! :)

Han njuter lite extra nu när tonårssystern är borta och han får fullt utrymme med allt vad det innebär i form av att slippa köa till duschen, spela SIN egen musik och inte höra technodunk osv. Men jag tror att även brorsan saknar henne! Lite i alla fall!!

Ikväll kommer jag försöka somna fort så att det blir imorgon med detsamma! Längtar!

/Maria