MIN abstinens ligger helt enkelt i att inte ha möjlighet att ha kontakt med henne. Det hör ju mer till vardagen numera att man alltid är nåbar på ett eller annat sätt. Att kunna skicka ett sms eller slå en signal, mötas en kort stund och så vidare. Men förra torsdagen insåg jag att jag ju faktiskt inte kunde det. Erkänner utan omsvep att jag väldigt många gånger tänkt på henne och undrat hur hon har det! Ja, jag vet!! Hon har det HUR BRA som helst! Men ändå, navelsträngen är visst inte riktigt helt och hållet avklippt!
Men så häromdagen kom ett litet sms från en mobil som hennes kompis sparat ström på! Allt var bra! Lilla mammas hjärta slog ett extra slag!! Och idag!! Ett hederligt VANLIGT BREV damp ner! Lilla mamma fick en tår i ögat!
Lite senare ringde hon från lägertelefonen och jag måste låtit väldigt fånig där jag på min träningsrunda kuttrade i telefonen med henne! :) Hon hade en beställning på godis, chips och så TORRA strumpor! Imorgon!! Imorgon får jag träffa henne några timmar och gissa om jag ska krama henne BIG time! Sen blir det återigen ett par dagars saknad innan hon är hemma på riktigt igen! Men något säger mig att det här är precis det som Lilla mamma behöver! Det är dags att inse att lilltösen är stor nu!
Precis som det är dags att inse att Lilleman är det med! Igår hade vi mor och son kväll! Vi passade på att vardagslyxa med ett besök på Thaikrogen nästgårds och minsann tog han inte en mellanöl precis som mor sin!!! :)
Han njuter lite extra nu när tonårssystern är borta och han får fullt utrymme med allt vad det innebär i form av att slippa köa till duschen, spela SIN egen musik och inte höra technodunk osv. Men jag tror att även brorsan saknar henne! Lite i alla fall!!
Ikväll kommer jag försöka somna fort så att det blir imorgon med detsamma! Längtar!
/Maria
