Historien om en kvinna som för ett ögonblick tappade fotfästet

I lördagskväll hände det som inte får hända! Min smart(?)phone fick ett haveri. Skärmen svartnade till nästintill synbarhet nolla! Med läsglasögon och en stark lampa över själva skärmen kunde jag med mycket vilja och gammal vana se, eller rättare sagt ana vad där stod. Jag fick hjärtklappning! Ja, jag ljuger inte och jag vet att det borde vara patetiskt att vara så beroende av en mobil, men den som med handen på hjärtat kan säga: "Jag är inte beroende av min mobil" räcker upp en hand nu! ......... Nehe! Trodde väl inte att det skulle bli en uppsjö av uppsträckta händer!

Så den kvällen letades en ny mobil upp i familjens gömmor. En modell från stenåldern typ där skärmen var "randig" men det gick dock att läsa. (Innan dess hade jag startat om min smarta (?) ett antal gånger samt kortslutit och gud vet vad. Jag somnade med viss ångest den kvällen - erkänner! På söndagsmorgonen behagade dock mobilen starta som vanligt och jag prisade Gud, jag menar, det var ju ändå söndag! Och så tog jag med den ut i spåret för att den återigen skulle få tjäna ett av sina många syften - fylla mina öron med pumpande musik. Senare samma dag.... KATASTROF!! Samma symptom igen! Måste erkänna att mina tankar gick i banorna om en mobil kan bli utbränd? Gå in i väggen liksom?? Jag kapitulerade och tog fram stenåldersmojängen igen och dagen därpå åkte jag till återförsäljaren som konstaterade lite lätt roat: "Den har blivit fuktskadad" Meeeen?? Hur är det möjligt? Så slog det mig, lördagen på loppisen.. Det var rätt svettigt och en mobil kanske inte bör ligga i bakfickan mot en svettigt "arsle" (ursäkta franskan). Jag log lite rodnande och frågade om det kunde vara orsaken! Han nickade och tänkte nog i stilla sinne... "Fruntimmer".. Jag lät honom hållas! 

Efter ett par vändor med dataknappande, telefonsamtal till den som tar emot mina betalningar för att jag använder deras mobiltjänst och så vidare så stod det klart att jag skulle kunna ordna en ny trotjänare. Dock inte helt utan komplikationer visade det sig! Ett litet missöde med en faktura som inte kommit in i tid stod i vägen och jag fick vackert gå därifrån med min numera rätt okej stenåldersvariant och vänta tills de fått sina pengar! (Utsugare!) 

Det var dock en liten, liten sak vi glömde att tänka på jag och försäljaren! Och ordet LITET fick en stor innebörd. Numera används tydligen minisimkort!! Alltså, jag säger bara - Stoppa INTE in ett sådant i en vanlig! För ni får inte ut det igen!

Såvida ni inte har en nagelfil och j-la massa envishet....

Idag ringde de från återförsäljaren och jag ilade till butiken! Som ett barn nyss belönad i leksaksbutiken gick jag svängande med min kasse till bilen! Behöver jag säga att jag just har blivit lite extra förälskad? Behöver jag säga att jag tillbringat ett par timmar med att upptäcka alla finesser? Behöver jag säga att den ligger här bredvid? Och jag har dessutom upptäckt att jag har en fantastisk kamera i den och RADIO! DET hade inte min gamla.. ledsen vännen, men RIP typ...

Vem har sagt att inte vuxna har en snuttefilt?

/Maria