Solblekt

Jag hävdar med bestämdhet att jag än så länge inte är solbränd. Jag är solblekt!

Carpe punctum

Carpe diem känner vi alla till! Men att fånga dagen kan vara svårare än man tror. En dag går väldigt fort ibland, oftast i ett tempo vi inte önskar. Jag tror inte jag är ensam om att tänka: "oj, vart tog den här dagen vägen?"

Så därför kommer mitt motto i fortsättningen vara: Carpe punctum! Fånga ögonblicken!

Arbetsveckan är slut.. Solen smyger in på balkongen där jag nu slagit mig ner med årets första glas rosé. Ljudet av en motorcykel får mig att le och längta efter en tur. Grannens barnbarn kör runt med en låtsasgräsklippare vars ljud förmodligen kommer få mor/farföräldrar att ångra gåvan. Ett svagt brus från trafiken av hemvändande pendlare med bil blir nästan sövande.. Och så alla dessa fåglars kvittrande med ett löfte att det verkligen är försommar!!

Jag njuter av min ensamhet och lugnet och ser nöjt på det vackra omkring mig. Min portabla kryddträdgård, min gamla degbunke med klöver och lavendel, min vita ros där en rosa knopp visar att allt inte är stereotypt. Zinkhinken som jag fann på ett nedlagt bruk någonstans.

Jag konstaterar att mina utemöbler borde målas om men så inser jag att de är ju precis som de ska vara.. Jag tror inredare kallar det chabbychic!

Kanske lite precis som jag - jag har gått några varv i livets centrifug, men jag är verkligen sliten med elegans!

Njut här och nu vänner!

Maria

Äntligen ute ur vinterdvalan

Att det ska vara så svårt! Det här med vinter och allt som följer i dess spår. När september övergick i den grå oktober och därefter den hemska ofrånkomligt mörka november. Då, just DÅ önskade jag att jag var en björn som bara fick krypa in i idet och sova, sova, sova! Betänk dessutom att björnar faktiskt SOVER bort en stor del av sin vikt, vilket ju resulterar i att när våren kommer så är de klara för "Beach 2013". Bara en sån sak!!!

Men ack den som fick sina drömmar uppfyllda. Inte jag i alla fall! Och förmodligen ingen annan heller.. mer än björnarna!

Så jag accepterade mitt bittra öde och genomled återige en vinter. Fast så illa var det ju egentligen inte så här i retroperspektiv. DET var vinter med mängder av snö! Och alla som önskade sig en VIT jul fick det! Inklusive jag själv! Och snö och rimfrost är otroligt vackert!

Och det ÄR mysigt att kunna slå sig till ro framför en öppen spis och känna värmen som sprider sig. Denna vinter har jag haft förmånen att ha tillgång till just en öppen spis vid några tillfällen. Nackdelen med förmånen var att INNAN jag kunde slå mig till ro där så skulle det skottas bort mängder av snö! För att överhuvudtaget komma fram till det där huset.. Ledbruten är ett ord som nu fått en hel annan betydelse för mig!

Men aldrig smakar en god middag så gott som just då, när man sitter i underställ och njuter av den med kärlek tillagade maten med ett glas vin och hör hur veden knäpper i spisen! Och aldrig känner man sig så levande som just då! Även om det är mörkt, kallt och det känns ohyggligt långt till vår och värme igen!

Men nu är vi där! Och våren spränger sig fram över vårt land. När skomakaren satte en skylt på sin dörr där det stod "Stängt mellan hägg och syrén", då gjorde han något som vi idag kanske skulle kalla mindfulness. Jag önskar att jag just i detta nu kunde göra just så! Stänga ner allt runtomkring och bara sätta mig på en sten någonstans och bara insupa vårens dofter, alla dessa tusen och en nyanser av färger som exploderar bland träd och blommor. Höra humlors surr och ivriga fågelkommunikationer.

Sa jag förresten att jag hörde näktergalen häromkvällen?

Äntligen är vinterdvalan slut!

 

Och jag! JAG ska återigen börja skriva och dela med mig av allt det jag ser och upplever..

 

För jag BETRAKTAR och NJUTER!